Med kulturen och keramiken i centrum

Från myllret i London till ett ödehus i Bergslagen. När Moa flyttade till Svalbo packade hon väskan med skaparlust och kreativitet och gjorde Nora till sin plats på jorden.

I Sverige minsta stad, Jerle stad strax utanför Nora, hittar du Svalbo keramik. Här bor keramikern Moa Rudebert tillsammans med sin man Keith Stephens. Innanför de vitputsade väggarna ryms inte bara parets hem – utan även keramikverkstad, butik och bed and breakfast. Sedan 1982 har kreativiteten bubblat på Svalbo. Och Moas hantverk har hittat hem till otaliga köksskåp och lådor under åren.

– Hur vågade de? Köpa ett stort och nedgånget ödehus här, där de aldrig någonsin varit. Mina föräldrar var modiga, säger Moa.

Där och då började den stora restaureringen. Moa bodde i London under de här åren. Hon studerade keramik på konstskola men åkte till Svalbo så ofta hon kunde. För att hjälpa till och se den stora kåken komma till liv. Moderniteter som värme och vatten installerades. Lager av masonit och tretex skalades bort och fram trädde ett stolt och vackert hus. Moa tog examen och tanken var att bo kvar i London och starta upp ett yrkesliv. Så blev det inte alls. 1981 tog hon sitt pick och pack och flyttade till Svalbo. 30 år, nyutbildad och ensam i ett ödehus.

– Det kändes förvånansvärt bra, konstaterar Moa. Jag lärde känna folk i trakten och trivdes här. Året efter började jag sälja min keramik och öppnade café i huset. Sedan dess är det här min plats.

Det levande huset
Det blev full rulle från start. Gamla riksvägen mellan Lindesberg och Nora passerade huset på den tiden. Folk blev nyfikna och kom på besök.

– Jag kunde sitta sent på kvällen i verkstaden och så kom det någon och knackade på och frågade efter en kopp kaffe. Platsen hade blivit ett besöksmål! Det kändes faktiskt lite pretentiöst att bara ha keramiken här. Ett fik gör att folk kommer för en annan anledning. Jag jobbade däremot precis hela tiden och har under åren prövat mig fram till vad som fungerar bäst för oss.

Sedan något år tillbaka ansvarar Moa och Keith inte längre för driften av caféet. Istället beslutade sig paret för att öppna upp en del av huset som bed & breakfast. Sagt och gjort och nu kan nyfikna besökare övernatta.

– Det är ett väldigt roligt sätt att få det här stora huset att leva. Vi två kan knappast utnyttja allt. Och det är fint att se att människor trivs. Ett par som bokade två nätter i somras, stannade nästan två veckor till slut.

Kulturpersonlighet i Nora
När Moa kom till Svalbo började kulturen puttra i bygden. Tillsammans med kollegor drog Moa igång konstkooperativet Konsthantverkarna i Örebro, hon var med startade föreningen Kulturarbetare i Nora och är en stor del av den årliga kulturslingan Ljusstråk. Sedan många år arrangerar hon även uppskattade musik- och författarkvällar i Svalbo. Det verkar som kulturen lever i allra högsta grad kring Moa och Nora.

– Kulturen mår ganska bra här i krokarna, tycker jag. Men den får inte tas för given. Det krävs både kulturarbetare, resurser och besökare för att det ska kunna leva vidare. Noras kulturprofil är viktig, för att skapa en levande bygd som folk flyttar till. Jag tror det är en stor del till varför människor dras till Nora, säger Moa.

Och även om Nora är staden, är det Svalbo som spelar huvudrollen i Moas liv.

– Den här platsen betyder allt. Om jag inte hade hamnat här i Svalbo hade livet sett väldigt annorlunda ut. Svalbo hjälpte mig även i början, när jag drog igång verksamheten. Tack vare att det här var en fysisk plats, ett utflyktsmål, fick min keramik en rivstart i trakten.

Skaparlusten sinar aldrig
Moas keramik har ett signum, verken känns igen och hon har definitivt gjort sig ett namn i såväl Bergslagen som i hela landet. I butiken i Svalbo trängs allt från ljuslyktor och vaser till muggar och skålar på hyllorna. Moa själv har ett särskilt gott öga till bruksföremål. Grejerna ska kunna användas och slitas på. Och att skapa blir aldrig tråkigt.

– Nej, det är fortfarande kul! Får ett tag sen knäckte jag till exempel nöten varför en favoritglasyr inte blev bra. Den gillade min gamla ugn bättre, så den har Keith lagat nu.

Ända sedan starten har Moa kunnat försörja sig på sin keramik och verksamheterna på Svalbo. Något hon är ytterst tacksam och ödmjuk inför. Men kulturens framtid kräver nya kulturarbetare och en ny publik, konstaterar Moa.

– För ett tag sedan kände jag att vi lockat en yngre publik till författarkvällarna. Men det var visst jag som blivit äldre, säger Moa med ett skratt. Men kan jag med min karriär och yrkesval inspirera någon till att leva det här livet vore det fantastiskt, avslutar Moa.

Svalbo keramik har oftast öppet. Vill du vara säker – slå en signal innan besöket! 070-566 35 60

Moa Rudebert, Svalbo Keramik