Den livs levande trästaden

Glassfabrikören kunde inte undgå att höra samtalet när han gick Storgatubacken ner mot sjön. De båda besökarna stod på kullerstensgatan och betraktade de gamla trähusen. Den ena damen sa till den andra:
– I de här bor det väl ingen? Glassfabrikören stannade till och pockade på damernas uppmärksamhet. Sedan sa han vänligt:
– Ni är inte de första som tror att Nora är ett museum. Men jag kan glädja er med att det bor någon i vartenda gammalt hus. Och om det inte är bostäder, är det butiker.
Damerna log och tackade. Möjligen kände de sig lite förlägna för att de inte visste att Nora är en levande liten trästad. Men nu var det deras första besök, och då kan man inte veta allt.

Mycket av det Nora som du kan uppleva idag är det Nora som alltid har funnits. Om du besöker staden för första gången har du massor att se fram emot. Och om du återkommer för vilken gång i ordningen det nu kan vara ska du veta att det alltid finns nya saker att uppleva. Och att det du upplevde första gången förmodligen har gett sådana intryck att du gärna tar det i repris.
Glassen, till exempel. Den världsberömda, som serveras i en kiosk intill torget från april och framåt. Här skopas det upp pinfärsk glass i 100 000 strutar varje säsong. Hasselnöt och vanilj varje dag. Plus ytterligare en smak.

Unik stad med speciell atmosfär

Nora har sin alldeles speciella atmosfär. Och atmosfär är, som du vet, mycket av en känsla. En känsla som kommer sig av att det genuina och gamla lever och används av hantverkare, affärsinnehavare, krögare och entusiaster med samma egenskaper som gjorde att bergsmännen en gång i tiden fick upp malmen ur berget – initiativförmåga och drivkraft.
Den gör sig påmind varje dag, i varje gathörn, i varje kvarter. Krogen i det gamla bryggerikvarteret vid stadens infart. Det anrika Stadshotellet med sin pampiga festsal. Diversehandeln vid backen ner till Kafé Strandstugan. Bosättningsaffären vid torgets ena hörn. Slottspigornas café i backen upp mot skolan. Den gamla tågstationen som idag är turistbyrå. Göthlinska gården, ett av Noras allra vackraste trähus, bevarat exakt som när den sista medlemmen av familjen Göthlin bodde där. Eller veteranjärnvägen som trafikerar Järle och Pershyttan och tar dig in i en annan tidsepok.

Andarna som vilar över Nora

Ibland säger man att det vilar en ande över någon eller något. För Noras del är andarna två till antalet. Vitt skilda, men lika betydelsefulla.
Den ena är bergshanteringen, som präglat staden och dess närhet, och som gjorde att Nora utvecklades från tolv skattebetalande hushåll år 1540 till en plats med hög status där bergsmännen sålde sitt järn.
Den andra är Maria Lang, Sveriges första deckardrottning som använde sin barndomsstad som brottsplats i de flesta böcker hon skrev. Egentligen hette hon Dagmar Lange och var en välkänd profil i staden, som hon kallade Skoga i böckerna. Ofta kunde man möta henne under nattliga promenader, försjunken i tankar på nya intriger.
Mitt i allt detta befinner du dig när du besöker trästaden Nora. I en sevärdhet som alltid är öppen. En sevärdhet utan tillsatser. Men med mycket värme, personlig service och handplockade produkter. I Nora finns mer än du anar. Upplev det till fullo eller nöj dig med att bara vara.

Vad skulle du göra?

När man frågar de som bor och verkar i Nora vad de skulle göra som turister i sin egen stad varierar svaren som de gör på en plats med ett rikt utbud: besöka loppisar, utforska naturen, åka båt till Alntorps ö, shoppa i småbutikerna, gå på stadsvandring, lyssna på musik i kyrkan eller bara ta en fika på ett mysigt café och njuta i miljön.
Och skulle du stöta ihop med besökare som ännu inte vet vad Nora är för typ av stad kan du, precis som glassfabrikören, berätta att det är en livs levande trästad.